Varför måste ens liv vara så jobbigt ibland?
Just nu vill jag bara inte leva nått mer och jag känner mej både deppig och ledsen, om inte det nu är samma sak.
Finns det nått sätt att ta sej ur sånt här?
Jag vill inte lämna livet men ändå så vill jag det men då vet jag om att jag kommer bli saknad av allt och alla.
Jag kommer nog aldrig komma mej ur denna depression, jag vill inte göra nått dumt men snart vet jag inte vad jag gör.
Jag trivs inte med mej själv och ibland känns det som att mitt självförtroende är i botten.
En sån dag har jag just nu, men jag mådde väldigt bra i morse men det gör jag inte numera.
Jag känner mej så ledsen och orkar inte snacka med någon.
Jag trivs inte med mej själv, jag ångrar allt jag gör och säger hela tiden, jag vill inte visa mej ute, jag vill inte vara i skolan, allt känns så extremt jobbigt.
Jag känner mej inte lika fin som alla andra, jag känner mej ful och tjock.
Kommer någonsin mitt liv bli bra?
Det kanske är meningen att mitt liv ska vara så här vad vet jag.
Nu vill jag inte sitta och skriva mera om mina deppiga tankar.
Kommer alltid finnas för dig och du är inte fet och tjock du är den finaste tjejen som har vandrat på denna jord det lovar jag dig! <3
SvaraRaderaSöta unga människor! Milda, jag har dragits med djupt depressiva perioder under nästan hela livet och vet att många människor har det så, men vet också att livet är helt makalöst mysteriöst magnifikt magiskt. När det stora är deppigt så passa på att upptäcka och njuta av livets små små detaljer, vackra, roliga, intressanta, goda, mjuka, lustiga, mysiga detaljer...det funkar. Berätta om dina upptäckter! Var rädda om varandra.
SvaraRaderaHamnade här via "Min forskning om Norrbotten" då jag letade tältplats nära Alvik. Tack för den sidan!:-)))