Men jag minns det som igår.
Jag och mamma hade tänkt åka till dej på Öjagården men då kommer mamma och min morbror.
Jag visste inte om att Daniel var i Piteå.
Jag visste inte ens vars vi skulle men jag satte mej i bilen, i min mage kändes det inte bra.
Vi åker in till sjukhuset det är då jag fattar.
Vi åker upp till din våning där du ligger i ett eget rum du var alldeles kall och du kunde inte prata.
Jag satt hos dej vid din säng.
Minns att jag vart sur då det kom in en sjukhus präst i ditt rum men jag visste att din tid var kommen men jag vill inte förlora dej då.
Varför var du tvungen att dö i cancer VARFÖR?!
Tårar rinner på min kind då jag skriver det här.
Pappa var borta på jobb så jag sov hos mamma, då klockan 5 ringer telefonen.
Mamma går upp och svarar, det är samtalet som ingen vill höra.
Det var då du dog morfar!
Men du led och din cancer hade blivit värre så det var kanske det bästa för dej att du fick åka upp i himmlen.
Jag minns att jag var jätte ledsen hela dagen att jag gick till skolan fast än jag inte ville.
Att jag grät hela dagen i min ensamhet.
Men jag hoppas du har det bra i himmlen.
Vi hade gjort så mycket roligt tillsammans det var dej jag tyckte om.
Du är och var min ängel det är därför du har en ängel som vakar på din grav.
Jag älskar dej och jag kommer aldrig att glömma dej morfar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar