Ibland

Ibland så märker jag hur ensam jag egentligen är.
Då man ser att andra far på krogen med sina vänner medans jag är hemma och tråkar.
Det är ingen som frågar mej om jag vill hitta på nått.
Ensam är jag varje dag.
Ensam och osynlig.
Ibland så kan det gå en dag utan att någon hör av sej till mej.
Jag känner mej både ensam och hatad ibland känns det som att jag inte har några vänner.
Jag vill också gå ut på stan och fika med någon, jag vill också bli bjuden på en sån där riktig ungdomsfest eller dra ut på krogen med någon.
Men vem vill vara med lilla mej?
Detta är verklighet för mej.
När jag skriver det här är jag inte långt ifrån tårarna.
Jag vill inte vara en ensam varg längre,snälla hjälp mej någon!
Det är inte roligt att varje helg vara med föräldrarna bara.